Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Det stora våroffret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och färdig, gnolande sin älsklingspsalm „Herre,
signe du och råde”, medan Heddas flitiga
fingrar gåvo offerbordet den sista konstnärliga
tor-nyren. Kronofogden själv bryggde starka
konjaksbålar och gick omkring i rummen, öppnade
spjäll och ugnsluckor och ställde brinnande
talgljus i äriln, ty att här skulle behövas ökad
ventilation, ehuru rummen vädrats i timmar, det visste
han sedan gammalt. Medan han höll på härmed
i salongen, rasslade det till i nyckelhålet till den
dörr, som ledde till greve Fredenskölds rum.
Dörren öppnades på ett försynt sätt och in trädde
greven själv.
Han var en gammal, mager man, som redan
fyllt sjuttiofem år, med ett fint ansikte, vilket den
neddragna vänstra mungipan gav ett uttryck av
ironi, något som dock förmildrades av den öppna,
för en så gammal man ovanligt klara blicken och
hans för övrigt affabla och tillmötesgående
väsende.
—Jag ser att jag kommer alldeles mal apropos.
Herr kronofogden väntar sina gäster?
— Det gör ingenting, försäkrade kronofogden
och ilade sin illustre gäst till mötes, hälsade
honom hjärtligt välkommen och bad honom hedra
festen med sin närvaro.
Men greven kunde det ej. Han var och förblev
obeveklig. Han hade en sjuk nièce, en fröken
Ulfsparre och hennes sällskap, en fransyska,
mamselle Trinité, där inne i rummen. De hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
