Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Det stora våroffret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kronofogden slog ett hårt slag i det gamla
pianoskrället, så att en dallrande suck från dess
inre trängde upp och fyllde ut den pinande
tystnaden i rummet med sin diffusa klang.
— Jag ger mig, fan ta mig, inte ändå. Så fort
skall Långfors, den gamle räven, inte bita nacken
av min gås.
— Impavidum feriunt ruinae, sade rektorn med
patos.
— Se så, go’ vänner, gå nu in i salongen, spela
värdar, håll dem varma. Mina gäster böra intet
få veta, hitta på vilken ursäkt som helst och
skicka genast hit Hedda, Elias och Kustu Nylund.
■— Kustu Nylund, det är en fähund, utbrast
rektorn häftigt, jag har smort upp honom och
relegerat honom från skolan.
— Ja, men klipsk är han och för tio rubel
färdig till allt. Det är sådant folk man behöver i
förtvivlade ögonblick.
Rådmannen och rektorn gingo in i salongen
och kronofogden beredde sig att taga det
avgörande steget i sitt liv. De stora och svåra
situationerna skapa de stora männen. Med hela sin
själs energi och sin obrutna sjuttioåriga
kroppskraft tog han upp kampen och gjorde det på ett
sätt, som än i dag, när det bland landskanslister
och kontorister i den landsändan talas om den
olyckliga striden mellan kronofogden och
lands-kamreraren, väcker de ungas tjusning och
beundran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
