Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fan och kronofogden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betydde intet. Dagarna kröpo blytunga och
dödande enformiga fram, och ingen kom. Så grep
hon till psalmerna, till bönerna för dem, som på
resa stadde äro, allt med lika liten framgång.
Men en förmiddag, då hon händelsevis kom att
blicka ut, fick hon se Hedda. Herre gud, var det
verkligen Hedda, som långsamt gick fram
Skolgatan. Trött, utschasad och eländig, med
kjolarna våta upp till knäna knogade hon upp mot
gården. Hon, den raska Hedda, som vanligen
gick med spänstiga steg, som bar upp det lilla
huvudet käckt och frimodigt, hon gick nu slött
blickande mot marken, som en gammal, utfaren
människa.
Maja Lisa blev förskräckt, hon gick hastigt och
lagade till ölost, tände en brasa i skänkrummet,
där Hedda brukade sova och tog så emot henne
på kökstrappan med en ström av frågor, utan att
få något redigt svar. På Maja Lisas direkta
fråga, om hon sett till kronofogden, gav hon
endast en motfråga: — Har I sett, om pistolen är
på sin gamla plats?
Nej, den var borta.
Hedda var alldeles förstörd, hon frös, hade
feber och gick in till sig. Hon klädde av sig och
gick till sängs, mitt på Guds klara förmiddag.
På Maja Lisas fråga angående husets herre gav
hon till svar, att hon ej sett denne på tjugufyra
timmar, så vände hon sig på det andra örat och
somnade in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
