Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Resan till Arlax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Innan husbonden steg upp i sitt åkdon, vände
han sig till Maja Lisa.
— Hör du, finns det en psalm, som börjar med
„Hela världen fröjdes Herran”?
— Ja vars, det är numro ...
— Jag har inte frågat efter nummern på den.
Sjung den i övermorgon, så där vid kvällningen.
Då passar det bra ... ja, för Hedda också. Så
steg han upp, gav ett tröstens ord åt Pontus
gårdvar, som tjöt, skällde och kved över den oerhörda
orättvisan att ej få följa med, gav ett par
varningens ord åt Hedda och Elias samt Joel, som satt
i fönstret i kontorsrummet och intresserad följde
med avskedet. Med ett „giv hit tömmarna” och
en smackning, som gav eko i porten bar det av till
Arlax under Pontus gårdvars gråt och ovett.
Det bar av i en sakta, maklig och jämn lunk
mot sydost, genom det vid denna tid skogklädda
inlandet, tills man mot aftonen nådde de gamla
lerländerna med sina öppna fält och sin sedan
hedenhös högre kultur. Sommarhimlen stod
härlig och guldröd över vajande satingröna fält.
Kornknarren ropade över de daggvåta
klöverfälten. Luften, doftande av nyslaget hö, var ljuv
att inandas. Den var inne, den heliga stunden,
då striden mellan dag och natt var utkämpad,
Blod flöt ännu där nere vid horisonten. Två röda
flammor lyste över de segerrika, tungt violetta
molnen, nattens fanfar. DrumJiga i sitt lyckorus
fladdrade nattfjärilarna omkring, närsynta av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
