Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Resan till Arlax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nen så många strider under klubbekrigets tid
utkämpats mellan herremakt och folkmakt, sågo
de heAa Arlaxudden, vars högsia punkt kröntes av
slottet, resa sig i trenne terrasstormiga avsatser
upp ur insjöns spegel. Där allén från stora
landsvägen tog av, stodo tvenne mäktiga hundraåriga
ekar. Deras knotiga, väldiga grenar, fulla av
friska skott, av liv och saft, talte om att de två
växtaristokraterna ännu ämnade grönska i
somrar, som skulle räknas i generationer.
Kronofogden stack både pipan och piskan
under fotmanteln, tog ett stadigt grepp i tömmarna,
rätade på sin breda rygg och vek av in i allén.
Efter att ha åkt ett par hundra alnar såg han
framför sig en ståtlig port och bakom porten de
gamla lindarna, mellan vars stammar man
skönjde de vitgula murarna av Arlax’ corps de
logis och de två fristående flyglarna.
Kronofogden, ivrig som alltid och metodisk, ropade
redan på långt håll till den unge man, som lutad
mot porten med en hundpiska i handen tycktes
dressera två vattenspaniels, ett högt och tydligt:
— öppna där, var så god.
Den tilltalade vände på huvudet och såg med
kisande ögon över axeln på den ankommande.
Hundarna gläfsade diskret till ett par tag, så
klatschade den unge herrn till med piskan,
visslade och hoppade lätt och elegant över diket, samt
försvann jämte de skällande hundarna mellan
al-marnas och lindarnas stammar. Kronofogden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
