Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Resan till Arlax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall taga ledningen av hela detta hus.
Altere-rad och echaufferad, fingrade grevinnan nervöst
på sina plöröser, medan hon oroligt frågade sig
själv, vad i herrans namn denne öppenhjärtige
herre ville komma fram med.
Bordet stod dukat mitt på golvet, belyst av
tvenne höga, gammaldags silverkandelabrar,
vilkas vaxljus spredo sitt milda sken över den
ståtliga ostindiska porslinsservisen, silvret och det
bländvita bordslinnet. Fyra högkarmade stolar,
klädda med gyllenläder, stodo raka och högtidliga
vakt kring bordet.
Som på ett klockslag trädde fyra personer in i
rummet. Från dörren till serveringsrummet steg
den fransyska sällskapsdamen, av obestämd ålder,
klädd i omfångsrik krinolin, med uppkammat hår,
med en krönande sköldpaddskam överst, nigande
in. Hon presenterades ej, hon följde med
bordssilvret, porslinet och allt det andra.
Genom dörren på långväggen inträdde unge
greven själv i stor middagsdress, klädd som den
tidens jeunesse dorée plägade å la Alfred de
Musset. Blek, spenslig, med tunna läppar. För
övrigt återfunnos alla släktdrag i det kalla, stela
ansiktet.
Gamle Tollstadius steg in följd av grevinnan,
som glömt hans namn och därför presenterade
honom som en kronofogde, som den avlidne
maken, fadern haft affärer med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
