Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Arvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pojksjäl, som smält upp under några soliga
lyckodagar, frös igen till is. Han teg hårdnackat.
Rektorn såg på ynglingen med ogillande mörka
blickar.
Rådmannen drog ned mungiporna, runkade
på huvudet och ryckte på axlarna. Så bröt han
ut argt och häftigt:
— Du har fått alla kronofogdens pengar,
förstår du det? Alla, utom några tarvliga legat och
obetydliga avdrag av skulder, som t. ex. mina och
rektor Ljungs obetydliga växlar, och ... och ...
inte ens Hedda har fått något, inte en slant, och
det är då svinaktigt, eller vad tycker du, Axel?
Axel teg.
De två gamla herrarna, hårda egoister, som
för länge sedan glömt, huru man känner och
tänker när man är ung, sågo menande på
varandra, gjorde miner och åtbörder av ogillande
och förakt.
— Lyckligtvis, fortsatte rektorn, under det han
drog starka bloss ur sin pipa, ha vi, som blivit
utsedda till utredningsmän för boet och
förmyndare för dig, rätt att, enligt § 8 i testamentet, ifall
du, Axel, är med på det, ge Hedda något. Vi ha
tänkt oss 5,000 rubel. Vad säger du om den
saken, Axel?
— Nej, kom det hårt och kärvt från
ynglingens hårt sammanslutna läppar. Nej och nej
hade rektorn och rådmannen nu fått på varje
fråga till Axel, ty han befann sig i ett tillstånd
av överretning, bitterhet och fysisk trötthet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
