Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framför flotten låg Pielisjärvis största och
djupaste fjärd. Här borde bogserbåten omsider ha
synts till. Men nej/
Ju längre det led fram på dagen, desto
varmare blev det. Insjövattnet var ljumt och
jolmigt, sinnesstämningen tryckt och nedslagen.
Antti, Elli och Kaarlo sutto i skuggan av ett
segel med fotterna i vattnet. Två av dem metade
turvis, medan den tredje med ett långt rönnspö
påminte gamla Hurja om hans plikt att vinda
upp trossen. Hurja gick sin olidliga cirkelgång.
Då och då stannade han, men försiktigt nog så
långt borta från sin pådrivare, att den bland
ungdomen, vars skyldighet det var att hålla maskinen
i gång, icke kunde nå honom med spöet, utan att
stiga upp och utsätta sig för det gassande
solskenet. Då envar drog sig för detta, fick gamla
Hurja den dagen flere långa extraraster till godo,
vilket naturligtvis verkade menligt på flottens
framåtskridande.
Vad som dock mera än hettan plågade folket,
var återglansen från insjön. Likasom
sälskyt-tarna på Bottenhavet icke veta av någon svårare
fiende än snöglansen på vårisen — som, om de
icke skydda sig för den, gör deras ögon
blod-sprängda och skaffar dem svåra lidanden, så är
det ock med timmerflottarna. De plågas i stiltje
och solljus av det starka sken, som från himlen,
från vita moln och sjö strålar ut och omvärver
dem på alla håll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
