Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Coopers indianiböcker, madame Guizots
Bibliothèque rose eller Robinson Crusoe, det fann han
•tarvligt, fattigt, trivialt och löjligt. Karl
Alexander hörde icke heller till dem som älska läsning,
därtill hade hans liv redan i unga år fått en alltför
real, för det nyttiga avsedd riktning. De sökte
därför trösta sig med promenader i trädgården,
med domino- eller schackspel. Eller också roade
de sig med att, såsom törsta natten, tala med
varandra om hemmet i Kaukasus loch Finland,
detta hem, som de älskat så varmt och som de nu
lämnat i unga år. De målade ut för sig en rosig
och glänsande framtid. De skulle en gång
framdeles återvända hem, sedan de i främmande land
vunnit lyckans alla håvor. Och detta hem skulle
blomstra upp till betydenhet och glans som aldrig
förr.
I sådana stunder smälte deras hjärtan, och de
kände, att om man skulle skilja dem åt, så skulle
de vara ännu mera olyckliga. Men detta tänkte
man icke ens på. Då båda kunde ryska lika
dåligt, då båda hade lika svårt att följa med i
skolan, så fingo de sitta där de sut to, sist i klassen,
bredvid varandra. Den klena framgången var
en absolut likgiltig sak för furst Dodo; men icke
så för Karl Alexander, hos vilken den militära
uppfostran, som går ut på att väcka ambition och
äregirighet hos de unga, tidigt gjorde sig
märkbar. För honom var icke Dodo Davidovitsch*
vänskap nog. Denna primitiva och okultiverade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
