Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han frågade: — Var är kapten Baronm? —
Kapten Baronin, ropade man åt alla håll, men
kaptenen var icke där. — Kapten Baronin, svaras
det från staben, är i skogsdungen på andra sidan
slätten.
— Han skall så fan vara där, skrek översten,
här är hans plats. Se på den där ’soldaten, han
där i andra ledet, är det en paraduniform?
Vasa! En trasa är det!
Kaptenen såg förvånad på sin övenste, sådan
hade han aldrig sett honom. Han pressade
fingrarna mot kanten på sin mössa och svarade
obetänksamt nog:
— Herr översten har tillåtit, har själv.. .
Men nu blev Nikolaj Nikolajevitsch ond på
allvar. — Jag, jag tillåta något isådant, jag tillåter
intet annat än vad reglementet påbjuder. Hör
ni det, kapten! Och nu for han fram som en
mönsterherre från den gamla skolan.
Soldaterna voro vettskrämda, fältväblarna foro
kring som getingar i en papperspåse.
Löjtnanterna påstodo, att fan ifarit i deras överste. Det
höll på att urarta till skandal, när han i allas
närvaro brusade ut mot isin adjutant för en
försummelse, som i vanliga fall endast »förskaffat
denne en obetydligt anmärkning.
Den ende, som stod siig i „den stora
vårbvät-ten”, som soldaterna kallade denna bedrövliga
parad, var Karl Alexander. Han stod där blek och
kall, beredd på det värsta, han hade sina skäl att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
