Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alexander kände sig misslynt, ty han hade
hoppats att få vara ensam med sina tankar. När
han emellertid såg närmare på majoren, fann
han, att denne sov. Han betraktade den sovande
och observerade, att dennes fryntliga, rent ryska
ansikte i all sin grovhet uttryckte så mycken
välvilja och godmodighet, att han dock beslöt sig
för att taga plats på bänken under samma träd.
Karl Alexander hade vuxit upp i ett
älvlandskap, han älskade dessa vyer över floddalarna
med deras gröna stränder och mjuka dungar,
han hade sett Merijoki-, Neva- och Volgavyer i
alla belysningar, men något skönare än den Do
nauvy, som han nu såg härifrån under kastanjens
mörka kronor, bländande ljus i sommarsolens
prakt, tyckte han sig aldrig ha skådat. Han såg, j
hur Donau långt borta, så långt blicken nådde,
bröt fram mellan låga, blågröna kullar, den kom
i en vacker böjning fram mellan Sistovas och
Simnitzas murar, den glänste, lyste, blänkte i
sommardagens ljus och försvann borta i väster,
i mjuka linjer mellan en rad av hundratals låga,
gröna öar, som lågo där på dess blanka yta likt
ett pärlband av malakit på en väldig skiva av
kristall. Slätten söderut lyste i alla skiftningar
mellan grönt och violett.
Från lägret därborta stego i breda mjuka
vågor tonerna av „An der schönen blauen Donau”
upp mot kullen. Allt var så fridfullt och tyst, att
man icke skulle ha kunnat tro, att tvåhundra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
