Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drucko te, rökte och pratade halvhögt med
varandra. * En av dem, en lång, blek man, hade
förmodligen sagt en kvickhet, ty ett par av de
andra höllo på att kikna av skratt. När de fingo
se Karl Alexander, tystnade de plötsligt och
bjödo till att se viktiga och allvarliga ut. Det såg
ut, som om de velat säga: för all del, i
tjänstean-gelägenheter äro vi genast redo, men i vårt
kotteri kommer ingen annan än den vi själva
vilja taga emot.
En av officerarna, den långe, bleke, med slappa
munvinklar, gick emot de nykomne, hälsade kort
på Karl Alexander, varpå han vände sig till
Mur-gesco, och om en stund försvunno båda i
slottets inre. Karl Alexander förargade sig över
de unga männens sätt, vände sig helt om och
gav sig till att betrakta en stor karta över Donau
vid Simnitza, vilken hängde på räcket till
trappan, som förde till andra våningen. Han följde
på kartan den väg han farit från Simnitza till
lägret. Medan han förstrött betraktade kartan,
hörde han ett muntert kvittrande över sig. Ett
par svalor hade här i brännpunkten för alla
krigsplaner, här, varifrån bud och befallningar
om strid och död gingo ut, byggt sitt bo i
tak-karnisens rokokoslingor. Kejsaren själv hade
befallt, att rutan ur ett av fönsterna skulle tagas
ut, så att de små sångarna fritt finge bo i
hägnet av detta åt krigets och våldets makter
hemfallna slott.
Vår landsman — 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
