Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förande marsch. „Söner av ett folk som blött”
ljöd det högt över Donaus brus, över trampet
och buMret av tusentals män, som drogo söderut
till de vilda striderna vid Plevna. Den tändande
marschen grep Karl Alexander, svag som han
var av feber och sjukdom, grep honom innerst i
hjärtat, så att han brast ut i gråt. Det var ju
hans hemlands toner, dem han som gosse själv
s-jungit så ofta. Och han greps av en medkänsla,
så innerlig, så varm för dessa, vilka liksom han
själv dragit ut 1 kriget. Hans hjärta fylldes av
deltagande för dem, de voro ju hans egna
landsmän, hans eget folk, och han reste sig så gott
han kunde, blottade sitt huvud, viftade med sin
magra hand och med all den röst hans svaga
lungor ägde, ropade han: — Gud bevare er, finska
gossar! så föll han ned på halmen, utmattad av
dessa känslor, av dessa ansträngningar.
Bredvid honom låg en glad husarofficer
inbäddad i ambulans vagnens halm. När han såg,
hur djupt upprörd Karl Alexander var, greps
även han av allvaret. — Känner ni det ryska
ordspråket: „Jeremiias, Jeremias, mitt barn,
stanna hemma, stanna hemma och spinn ditt
garn”? frågade han, jag minns det, när jag ser
en sådan lysande hurtig kår som den där draga
förbi till det förbannade arbetet vid Plevnas
murar.
„Söner av ett folk som blött” ljöd det från
fjärran, kanonerna från Plevna, Loftscha och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
