Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon särskilt upp: — Min gudson Alexander
Da-vidovitsch, furst Sasdanadsche, om han ännu
lever, och hans vän Karl Alexander Segerberg.
Hennes begäran hade på högsta ort beviljats.
Storhertiginnans tåg hade vid middagstiden
lämnat Bukarest. Bland de hundrade, som i
bårar burits till tåget, som varsamt och dock under
suckan och skri av smärta lagts ned på
vagon-gernas soffor, var även Alexander Segerberg;
hans vän från unga år, furst Sasdanadsche fanns
där ej, han vilade i löpgravarna utanför Plevna.
Tåget drager stickande och pustande upp mot
norden. Det är plågornas tåg. Där ute brusar
nordanvinden och driver smattrande skarpa
snökorn mot fönstret. Där inne brusar det
feberheta blodet i de sjukas ådror och tvingar deras
muskler att darra av smärta. Därute tager
mörkret till och stjärnor tändas. Kölden isar alla
vatten, rysande drager jorden det vita vin ter täcket
över sig för att skydda allt liv, som slumrar i
mullen. Därinne flämtar nattlampan och kastar
darrande skuggor mot väggar och tak.
Barmhärtighetssystrarna gå från vagn till vagn, bringa
tröst här och svalka där, torka ångestsvetten från
de lidandes pannor. Läkarna mana till to och
hopp, och suckande, pustande drager smärtornas,
plågornas tåg upp mcnorden.
Karl Alexander ligger tyst och försöker sova,
men det taktfasta bullret och hjulens rassel göra
det omöjligt för Ihonom. Det tyckes honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
