Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
possadniken, borgmästaren i Novgorod, och med
stadens „vjetje”, folkförsamlingen. I Gutagård
förde han ordet vid „stevnerna”, till vilka han
kallade mästare och gesäller — så benämndes
handelsmännen och deras biträden. Gällde det
stora, viktiga spörsmål, fingo till ooh med
lärlingarna vara med.
Det hette, att gutarna fingo dröja i Novgorod
från vår till höst, men icke längre. Den dag om
våren, då de fingo rycka in i staden, var icke
bestämd, men om hösten ringdes i vjetjes väldiga
klockor på den Mariedag, som var närmast före
Mikaelsmässan; det var signalen till uppbrott.
Den ringningen kände alla gutar, och skyndsamt
började de att gömma sina varor i själva kyrkan.
Det franska och rhenska vinet fördes i kyrkans
källare, engelsk vadmal, flandriskt ylle och
portugisiskt siden travades upp i kyrkans skepp och
kor, men på altaret fick intet läggas; allt fördes
samman i Herrens heliga hus, så låstes kyrkan
med starka bommar av ek, och Visby stads sigill,
lammet med fanan, trycktes på dörren.
Alla varor som köpts, vax, honung, orientaliskt
siden, sammet från Bagdad, scharlakan och
gyllenbrokad, lastades i båtar och det bar av till
Aldogaborg, till Nöteborg, karelarnas stad, och
till öarna vid Nevan. Där väntade
Öresundsflottan, och samma väg man kommit, for man
åter till den härliga fäderneön, till havets pärla,
sagornas stad, Visby.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
