Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stilla och ljus låg sommarmorgonen över
forsen, över skogen, över slätten, med sol i luften
och sol i löven, som nu efter regnet glimmade
med millioner fasetter. Glimmern och kvartsen i
flodens sand kastade ljiuset åter i dallrande
knippen. Sälgens utblommade hängen, spindelväv
och vårblommornas silkesfina trådar simmade i
lufthavet, blänkte och dallrade i det blå. Små
praktfulla regnbågar stodo som en skimrande väv av
ljus och färg över forsens skummande vatten.
Högt uppe i det bländande blå tumlade örnarna
om i lufthavets vågor, medan de glänsande svarta
korparna tyst drogo ned längs floden, dit liken
av de i striden fallna slaverna fördes av Volchoffs
blänkande strömringlar och korta, blåa vågor.
Karelarna hade fört sina döde över till den
andra stranden och kastade som bäst upp gravar
för sina landsmän. Den helige Nikeforus hade
hämtats för att läsa kyrkans välsignelse över dem.
Från Hankala by hade de fyra berömdaste
gråterskor kommit för att klaga vid den store Orvos
död, två hade Disa haft med sig från Merikoski,
och två funnos förut blånd de kvinnor, som följt
med fiskarna till forsen.
Själv satt Disa vid sidan av den döde, där han
låg på stranden-s hällar med ett skynke över sitt
ansikte. Hon grät icke och jämrade sig ej som
andra kvinnor, men modkvald var hon och nära
att brista av sorg. Både kvinnor och män gingo
fram att trösta henne, talande om olyckor de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
