Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
åkern. ’Somligstädes är den fina sanden mjölhvit sel mjöllin;
ligger den i ytan och är oblandad komma inga slags växter fort
DH grusbotten är naturligtvis flod- eller den så kallade dilu-
viala formationen; men i floddalarne visar sig en annan bildning,
hvilken tvifvelsutan tillhör den efterflodiska eller postdiluviala. Den
består al en fin, så kallad mjällsand, med den vanliga grågula
sandfärgen. Alla dalar, på sidorna af de större äarne, äro upp-
fyllda af detta slags sand, i vidsträckta plana ytor med ett djup
af 20 fot, hvarunder det i orten vanliga gruset träffas. l ;
Det vore således floderna sjelfva, sonv skulle hafva ifrån höj-
derna nedfört och på dessas sidor upplagt all: denna sand, Stor-
leken af de sandmassor, som säledes bildat sig i dalarne, gör det
visserligen mindre troligt att floderna kunnat ästadkomma en dy-
lik bildning. Men om vi betänka, alt efter den stora flodomhvyälf-
ningen då alla berg lemnades obetäckte (se Cuvier), alvittringen,
särdeles "på gneis och sandberg, fortskyndades, kunde floder,
bäckar och regnflöden, dermedelst erhålla en större tillgång på
anäterialier, till en så beskaffad byggnad. Någon gång omvexla sand-
bäddarne med leror, äfvensom ett gröfre grus, men detta visar
intet det ringaste tecken till jernblandning, utan är helt ljust,
Lerorna äro uppblandade med lika beskaffad sand, stundom
ända till 80 procent, och ömsom betäckas lerlagerna al sådan, öm-
som betäcka de sjellve sandbäddar. Småstenen i gruset är sli-
pad af vatten, och båda synas således hafva haft samma orsak
till sin bildning, som sandmassorna. En djerfvare hypothes vore
kanhända, ehuru icke utom gränsen af det möjliga, att nemligen
vid flodens afoång, de stora jemna fälten, emellan sidohöjderna
och de bergkammare som förorsaka fallen i åarne, såsom cmel-
lan Nissafors och Gyllenfors, emellan delta och Vilstad m. fl. i
Nissan, samt emellan Götaström och Hörle, emellan detta och
Carlslors, Vernamo och Vidöster i Lagan, 0. s. v., blifvit sjöar af
ej större djup än sandbäddarnes, till hvilka vattnet nedfört san-
den, den der genom vattensvall och strömdrag kringförts och
upplagdts på stränderna, samt på detta sätt, slutligen sjellye blil-
vit igenfyllda. Dylika bildningar hafva vi beständigt för våra ögon
i de flesta sjöar. Endast på detta sätt har det fenomenet kun-
nat komma att öfverraska oss, alt stora slättmossar nu intaga
samma jordrymd der fordom sjö funnits.
Men älven på temligen höga kullar och berg uti och bredvid
dalarna ligga stora massor af dylik sand. Hafva likväl dalarnes
sandmassor, på nämnde sätt bildats, så var det icke möjligt för
naturen att skyndsamt med växtalster öfverdraga ytan, emedan
inga frön medföljde afvittringen, utan sandfälten under en lån?
följd af år lågo öppna för vindarnes verksamhet, hvilka således
hafva kunnat åstadkomma sandformationen på höjderna. Om lik-
väl denna formation närmare betraktas, så finnar man ock, alt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
