Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
Socken, der befröing från andra barrträd icke utan särskilt be-
mödande kunnat erhållas, har enen, Juniperus, efterträdt boken
och växer temligen hög. Eken, Qvercus robur, finnes väl än-
nu, ehuru detta lika nyttiga som vackra träd numera hnap-
past synes erkänna Västbo för sitt egentliga hemland. Den har
vanligast ett undertryckt utseende, får tidigt torra qvistar i top-
pen och blir ihålig. Troligen har det förderfvade klimatet myc-
ken del i detta träds vantrefnad. I Vilstads Socken fanns för
några år tillbaka en ek, igenom hvars tvåklyfda stam tvenne
personer kunde rida tillbreds och vid ”’Tanåker fanns 1825 en
sådan, hvilken vid roten hade 16 alnars omkrets, mätt af för-
fattaren. Detta jemte de under sandbäddarna funna ekarna styr-
ka, att klimatet fordom var mera tjenligt för detta träd. På ett
och annat ställe likväl, skulle troligen ekar kunna uppammas
för våra flottors behof, såsom på höjderna i Vilstads Socken yve-
ster om Nissaån, på ett och annat ställe i Bosebo, Burseryds och
Sandviks Socknar, på vissa fläckar i norra höjderna, i sydöstra
delen af Forsheda och Torskinge, samt Dannäs och Tanåkers
Socknar. Men västbon har alltför tillräckligt att syssla med eg-
na närvarande behofver för att gifva sig tid att tänka på ofter-
kommandes förmån. Björken, Betula alba, växer öfver allt på
inegorna. Der mjällsand är rådande jordmån, sparsamt. Åfven
detta det nordiska luftstreckets träd, visar sig ofta mera under-
tryckt. Den öfver allt vattensjuka jorden synes vara hbuflvudor-
saken härtill. Kärrbjörken med rak temligen hög, nära jemntjock
stam och rund krona, troligen Betula pubescens, träffas öfver
allt. Aspen, Populus tremula, förekommer allestädes men spar-
samt, Hon går på sina ställen till betydlig höjd, på andra åter,
liten och krumpen med skråflig bark, nästan oigenkännelig, eller
som vore det en särskilt art; Ölmestads och Melleby gärden i
Refteleds Socken. Pilen är likaledes allmän, men träffas sällan
uti annan än buskartad form. Den i småland så kallade Sälden
eller Säljen, äfven palm kallad, Salix caprea, förekommer dock i
temligen. stora träd, liksom S. fragilis. Rönnen, Sorbus aucuparia,
är allmän, äfven i temligen stora träd. Häggen, Prunus padus,
är icke så allmän, men går äfven på sina ställen till större
träd. Alen, Betula alnus, kan visserligen sägas vara allmän, men
längt ifrån hvad man skulle tro, i en trakt hvarest kärrjord till
en sådan myckenhet förekommer. Det är endast i Dannäs och
Asenhöga Socknar, författaren funnit den storväxt. Vildapeln, Pyrus
malus, träffas öfver allt, särdeles i de södra Socknarne. Barr-
träden tall, Pinus sylvestris och gran, Pinus abies, åro som van-
ligt de allmännaste i orten, och utgöra en vigtig del af al-
mogens utkomst. Slokgranen, Pinus hybrida, träffas väl, men
högst sällsamt. I Dannäs och Tanåkers Socknar äfvensom på
Bolmsö, förekomma barrträd sparsamt och nära ensamt gran
och en.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
