Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
åstadkomma en lång och djup fåra, kan man antaga, att den
starkaste karlen framgick dragande i rakans skaft, under ,det att den
svagare hjelparen, med händerna omfattande redskapets öfra spets,
af alla krafter tryckte dess nedre spets — liksom en plogbill — djupt
ned i jorden; och omsider blef rakan utbildad till vår urgamla
drègt-eller russa-plog’), sålunda nämligen att hennes skaft Öfvergick till
den sjelfvuxna krokiga dragstången eller tisseln och hennes nedre
spets blef vejsen *), som i ett stycke utgör kvisten, uti hvars öfra
ända hand-hälen är inborrad till handtag. Säkerligen fans ej ännu
på länge någon särskild plogbill, alraminst skodd med järn, utan
man hjelpte sig med bara vejsen, som derföre alltid var af hårdaste
träslag. På samma sätt utvecklades väl efter hand de öfriga
ursprungliga jordbruksdonen: grävlingen eller rogu-putten blef till en
riktigt tvär-spade, fastän af trä, och den urgamla raspen eller
gran-krattan var blifven en harka eller harpa, hvilken åter blef upphofvet
till trä-pinn-harfven, o. s. v. Derjämte uppfanns måhända under
detta tidsskede slèpet eller trä-släpets), hvarmed man släpade stora
stenar, m. m. från svedjelandet och som snart användes såsom släda,
om sommaren på gräsvallen och om vintern på snön; och brukades
kanske redan då (liksom långt senare) till jordens rensande ett slags
klös-harf, gjord af hopflätade hagtornsgrenar. Länge drog triilen,
men också karlen sjelf och qvinnan, med handkraft dessa tunga
redskap på den oländiga rödjan; men* omsider började man för de
tyngsta jordbruksmödorna använda dragdjur, då russen eller
far-skjauten4) eller äjkens) spändes för plogen, harfven eller drögen.
Men att detta odlingssätt högligen förundrade de gamle urboarna i
landet, hvilka ännu här och hvar dvaldes i de djupaste skogarna,
finner man af sägnen; ty då jätteqvinnan en gång från svidlandet i
sitt skynke burit in en åkermän med plog, stutar och allt till gullar6)
åt sina barn i berget, skakade jättefar dervid betänkligt på hufvudet
och sade: låt dem vara, ty det är desse små, som skola besitta
landet efter oss! Men troligen ha de klokare af urfolket småningom
’) drag- eller häst-plog. 2) visen, bill-träet. s) oskodd drög.
4) hästarne. s) öken, stutarne. •) leksaker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
