Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utställningens öppnande af A. H—m
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Se, snöhvita murar och guldkupol
vid sjungande bölja, i grönt och sol!
Nu sjunka skymmande skjul.
Kom ut, kom ut på hastande fot
och jubla som barnen jubla emot
den öppnade dörren om jul!
Solo.
I Nordens folk, er vänta dessa salar;
för er är porten hög och dörren bred.
Så kännen här det sinnelag, som talar
om arbetsära, enighet och fred!
Då våra flaggor nu i glad förening
härofvan blanda sina färgers sus,
förnimmen Sveas hela hjärtemening:
Välkommen, nabo — det är ock ditt hus!
Kör.
Till sina hallar
hör arbetet kallar.
På under det bjuder
i stålblank prakt.
Hör ångan, som hvisslar —
det kokar och sjuder!
Maskinen gnisslar
i dånande takt.
Kör,
Se, hur kraften brutit
genväg till sitt mål,
nya redskap gjutit
af ett smidigt stål!
Hur hon sinnrikt danat
allt för lifvets kraf!
Hur hon genomspanat
allt som jorden gaf!
Solo.
Till sina hallar
se, konsten er kallar;
Välkomna att värmas
af färgers sken,
af lif som härmas,
af dagrar som randas.
af form som andas
i brons och sten 1
Kör.
Konstens verk de höga
tala utan tolk
(ill hvart själfullt öga
hos hvartenda folk.
Mellan Nord och Söder
om vi gränser ställt,
alla äro bröder
inom konstens fält.
Kvartett.
Hur den unga tidens skapar-ifver
in på nya banor slår,
minnets bro dock ingen sönderrifver
mellan gammal tid och vår.
Ha vi makt att trolla fram på stunden
syner af fantastisk prakt,
underlaget är den gråa grunden,
den som våra fäder lagt.
Kör.
Hägring i sagoljus,
tider, som farit,
fäste och gafvelhus,
Stockholm som varit!
Famnadt af ekars krans
skimra i minnets glans,
dröj, en romantisk dröm!
Spegla i stilla ström
tinnar och torn och torg,
Vasarnes borg!
Kör.
Ja, välkomna I alle till arbetets fest,
till de vinkande murar, där minnet är gäst
och där skönheten bor!
Medan vimplarne blanda sin färgsymfoni,
sjunger våren att tvekan och köld är förbi
och försmälter, en enda och stor melodi,
i vår chor!
Konungens tal var af följande lydelse:
Medan i vår verldsdels sydöstra hörn kriget släpar sin blodiga mantel fram öfver den klassiska jord,
hvilken, krönt af den höga Olympens mangtusenariga silfverdiadem, breder sig ut mellan minareterna kring
Sofiatemplets kupol vid Bosporens strand och Akropolisborgen med sina härliga pelarrader vid det Ægeiska
hafvet, forberedes här en sammandrabbning af helt annan art i det yttersta Thule, det gamla sagolandet,
knappast ännu till namnet kändt inom det forna Hellas. Friskaror trängde visserligen äfven här öfver
landgränserna, men de stormade icke fram med hatets facklor i knutna händer, utan nalkades med sträckta armar till
vänligt handslag.
Och här i dag, Sofiadagen, under den nordiska vårhimmelens ljusa tempelkupol skall slaget stå. Det
skall invigas och dess början förkunnas under smattrande fanfarer och festligt ljudande skott, men det skall
blifva en strid, som icke kräfver blod och icke kostar tårar. Ilär, där fordom svear och götar möttes,
försonades, förenades, vid den månghesjungna Mälaren, hvars vidtomfattande strömfåra Gefion enligt sägen skurit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
