Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jutta Krabbe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fingo ofta ett förstrött och beklämt uttryck, som
visade, att tankarna vankade om med ovana bekymmer.
Jutta försökte dock tappert tränga allt vrångt
tillbaka, men så vaket och lyhört var det, att hon
förfärad spratt till och började skälva, när de vid
tullen hejdades av en larmande folkhop, vilken med
knölpåkar och stenkastning utan förbarmande förföljde
en ensam man med blodigt ansikte och sönderrivna
kläder.
»Satans avföda!»
»Du eländige snapphane!»
»Djävulens smådräng!»
Okvädinsord och vinande slag fyllde luften, och Jutta
gömde plötsligt ansiktet i händerna.
»För Guds skull, låt oss komma härifrån», mumlade hon.
Men Jörgen hade med stigande harm iakttagit det
ruskiga uppträdet, och nu utbrast han upprörd:
»Det är Jens ladufogde! Jag hade den karln i min tjänst,
innan han slöt sig till uppviglarna. Det var en bra dräng.»
Hastigt ryckte han upp vagnsdörren och ropade befallande
ut till den rasande folkhopen: »Låt mannen vara i fred,
det kommer eljest att stå er dyrt.»
En och annan stirrade underdånigt på den
förnäme herrn och lät sten eller knölpåk vara,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
