Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jutta Krabbe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att få bli förd till henne, hade mött hårdnackat
motstånd, men liksom hans tid snart vore ute, kunde
det ju hända, att den Högste tillät henne att snart
bryta upp.
Vad betydde detta? Jutta satte sig förvirrad upp i
bädden, men sjönk strax därpå maktlös tillbaka mot
kuddarna. Kuriren, hade då icke kuriren hörts av ännu?
Icke tog det en dag från Ljungby. Och kung Karl hade
visst ej för vana att töva så länge i avgjord sak.
Å, allt skulle bli gott! Detta var gudi lovat endast
ett tungt moln, som snarligen skulle fördunsta. Hon
kysste brevet, och ett lyckligt leende spred sig över
hennes avmagrade ansikte. Slutligen fick hon kraft att
sätta sig upp igen, befallde papper, fjäder, bläck,
skrev med feberbrännande fingrar:
»Kung Karl – nåd – vi ses.»
Sent på kvällen bragte pastor Laurenberg ännu en biljett
från Krabbe. En lång omfamning i sönderslitande ord.
Jutta frågade stönande:
»Men varför detta. Har inte kungens kurir anlänt?»
»Vilken kurir, nådigaste fru?»
»Kung Karls kurir! Han skulle medföra brev om benådning.»
Hon yrar, tänkte Laurenberg och genmälde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>