Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Potpurri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Tja, säj det», flåsar magistern. »Efter slaget nio
lämnar man katheterna per fas et nefas. Med andra
ord jag beger mig dit skalkar locka mig.»
»Gott, då gör vi sällskap till Kejsarkronan först
och till Mummens sedan. Jag är för resten ute i ett
allt utom skalkaktigt ärende. Jag har lovat Lidners
änka att sjunga ihop till mannens begravning. Änkan,
den stackars människan, har knappt kläder på kroppen
och hennes lilla flicka är det eländigaste kräk jag
sett. Sängkläder och husgeråd är pantsatt. De ligger
på halm, och gudarna vet, vad de ha att breda över
sig. Går vi in här då?»
Bellman stannar utanför det ståtliga Eckleffska
huset på Drottninggatan. Han känner sig andfådd
och hostar. Hans bröst är ganska skralt denna
vinter. Och humöret lider av dimma och snötjocka,
ty fattigdomen bultar mest lika efterhängset på hans
som på hans sångarbröders dörr, och hans raska Lova
får stickande sylar i sina granna bruna ögon och ett
rivjärn i rösten, när hon grälar och förmanar och
föreställer utan att ta den bittersta hänsyn till
glädjens gudagåva, numera allenast till buds i den
fyllda pokalen, bräddad och tömd i vännernas lag.
»Vänta litet», ber Seseman, »jag har en
tredaler. Ge den åt Lidners käring. En mugg öl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
