Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Potpurri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grav, Lidners änka övermäktig, och hon drog ånyo över
havet med dottern och några få ägodelar.
Men hur olikt sig hade ej Stockholm blivit! Till det
yttre så mycket större och präktigare med nya hus
och nya gator, nya människor och nya moder.
Att få tak över huvudet var icke lätt, när hyran måste
vara den lägsta möjliga. Jaquette Lidner fann endast
ett fåtal av de forna vännerna i livet. De skulle
ju annars hjälpt henne till rätta. I många gästfria
hem hade hennes Bengt varit »middagssnyltning»,
som han skämtsamt plägade kalla det, och deras dörr
skulle nog öppnats för hans arma änka och dotter. Men
Bellman var död, och hans Lovisa hade själv många
bekymmer. Av sönerna, som hon varit så stolt över,
fanns endast den yngste, Adolf, kvar i livet. Han var
årsbarn med Adelaide, men Herre Gud, en sådan skillnad
på de båda unga. Adolf: vacker och begåvad – Adelaide:
en själslytt stackare.
Kexél var också död. Thorild avflyttad från staden, Hallman
död, den välvilliga Albertina Miller död. Jaquette irrade
omkring och sökte ett bekant ansikte, och en röst, som
med ett minnesgott tonfall skulle uttala Lidners namn.
Bland andra hon letade efter var den alltför beskedlige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
