Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och då hon såg upp, hade locket blifvit
fastskrufvadt på kistan. Ett par af männen togo den på
sina axlar, buro den ned för trappan, och dörren
stängdes. — — —
Tiden gick, och nu var den gamla frun aldeles
ensam.
När våren och sommaren kom, gick hon ner
i den lilla trädgården och vandrade fram och
tillbaka på de smala sandgångarne. Hon såg, hur
bladen sprucko ut på krusbärsbuskarna, hur äppleträden
öfversållades med hvita blommor, hur rosorna
knoppades, träden buro frukt och de gröna bladen åter
började att gulna, visna och falla af.
Dag för dag följde hon denna naturens enformiga
kretsgång, och när hon kom in, kunde hon
länge stå i fönstret och se solens sista strålar falla
öfver syrénhäcken emellan ett stall och ett plank.
Hösten kom och blötte upp gångarne. Vintern kom
och täckte dem med snö. De gamla träden doldes
också af snön, och i hvita drifvor låg den öfver
den gråa jorden. Då tog den gamla frun till sitt
arbete, men alt som oftast lät hon dock blicken
genom fönstrets frusna rutor glida ut öfver den kalla
gnistrande snön, öfver hvilken äppleträden kastade
sina magra skuggor.
1882.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
