Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från Yngve till Alrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 BLAND BRÄNNINGAR.
nerliga middagarne, drifveriet i östra allén, färderna
till Djurgården, spelpartierna, pratet och skvall-
ret och hela det där nutidslefvernet. Stockholm
höll på att ta lifvet af mig, så ung jag än är.
Jag tänkte på klippor och hafsskum, friska vin-
dar, smorlädersstöflar, flundror och Kosterbåtar.
Jag längtade efter alt detta, efter natur i alldeles
oförfalskad skepnad, genomärlig natur.
Du tror kanske, att jag ej funnit något i
den vägen. Jo, det är just det jag har, min
käre Alrik, mycket mer än som kan anas af dig,
hvilken inbillar dig bo i naturens sköte för att
du har sommarnöje vid Ulriksdal och far dit ett
par tre gånger i veckan. Men det är icke
just har på badorten som naturen är mest oför-
falskad. Det är långt ute i skären, och det är
också där jag mest vistas. Hade icke Corne-
liusson, min båtkarl, sett så ömkligt genomblöt
ut i dag, skulle jag ej låtit regnet skrämma mig
kanske nu häller från att gifva mig af dit bort,
fjärran från den fördömda bildningen, hvilken jag
egentligen hatar. Det gläder mig att kunna säga
det åt dig, ehuru du troligtvis icke förstår mig.
Kan du tänka dig hvilka jag träffade här
redan vid landgången? Jo, Pontus och Eberhard
och ännu ett par af våra närmare bekanta. Jag
svor ve och förbannelse öfver dem, skakade hand
med dem, såg så glad ut, som min förställnings-
gåfva medgaf, önskade dem dit där pepparn fro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
