Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från Yngve till Alrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLAND BRÄNNINGA R.
iS°
dag, än på land, än på sjön, till och med längt
ute vid fisklägena, och jag måste dä naturligtvis
sällskapa med dem, ty jag är val ingen björn
häller, om jag också lärt mig hata civilisationen.
Nu har jag dock föresatt mig att hålla mig helt
och hållet undan. De skola sannerligen icke få
tag i mig. Jag har många gömställen ute i skä-
ren, men det är i synnerhet ett, som jag riktigt
älskar. Tänk dig en klippa, skroflig och otill-
gänglig, utan ett enda träd, utan ett grässtrå,
utan en bit mossa. Se, det är natur! Det är
något annat än Djurgården och Ulriksdal. På
den klippan står ett litet grått hus, en eländig
koja. Där bor en gammal fiskare med sin dot-
ter. Gubben är det ståtligaste hvitskägg, jag
någonsin sett, — idel kraft, ärlighet, enkelhet —
med ett ord: natur. Och dottern är en rask.
ijushårig tös, vacker som hafsytan omkring klip-
pan, när solen lyser därpå. Jakobina ar det älsk-
ligaste naturbarn, jag någonsin kunnat tänka mig.
Du tycker kanske, att Jakobina ej är något
vackert namn, men ,om du såge henne som
eger det namnet, skulle det klinga i dina
öron som den Ijufvaste musik. Agda är icke
något fult namn, men det ljuder så stolt. Det
är något örnaktigt, alt för ädelboret, öfver-
lägset, som gör mig rädd och förödmjukar mig.
Jag tycker icke om att ödmjuka mig inför en
kvinna, vore hon också den skönaste pä jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
