Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CR RAN
265
Till venster flöt den vackra floden, omgifven af vackra
almar i sin allra herrligaste grönska; till höger reste
sig de majestätiska fjällen, och öfver hennes hufvud
strålade midsommarhimlen, hvilken förlänade allt en
högre glans.
Dulce, som hade tröttnat på att leka, låg för-
sänkt i djup sömn på den lilla bädd hon hade tillredt
åt sig bland de närmaste hövålmarne, och Rosa lutade
sig emot det gamla trädet, drömmande vakna dröm-
mar, med sitt arbete vid sina fötter. Det måtte ha
varit mycket lyckliga drömmar och som helt och hål-
let togo hennes uppmärksamhet i anspråk, ty hennes
ansigte uttryckte ett så ljuft lugn, och hon fästade sig
ej det ringaste vid att ett jernvägståg hastigt ilade förbi
och lemnade ett hvitt moln bakom sig. Bullret deraf
förtog ljudet af annalkande steg, och hennes ögon
fortforo ännu att oafvändt betrakta de aflägsna bergs-
topparna, då den hastiga uppenbarelsen af en mycket
solbränd men leende ung man kom henne att rusa
upp och med glad öfverraskning utropa:
«Åh Mac! har du fallit ned ifrån skyarna?"
«Nej, bara ifrån toppen af berget Washington;
men hur mår du, min kära Rosa?"
«Jag har aldrig i min tid mått bättre. Vill du
inte gå in? Du måtte vara mycket trött efter ett
sådant fall."
«Nej tack; jag har träffat den gamla frun. Hon
sade mig, att tamt Jessie och lille Jamie gått till
staden, och att du satt på den gamla vanliga plat-
sen; derföre gick jag hit med detsamma, och ämnar
nu njuta af ett dolce farniente här, så vida du ej har
något deremot,’ svarade Mac, lösande upp remmarni
hvarmed hans resväska var bunden på ryggen och
begagnade sig af en hövålm, som om den varit
en stol.
Rosa slog sig åter ned på sin plats och betrak-
tade sin kusin med mycken tillfredsställelse, under
det hon sade:
Alcott, Rosa. II. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
