Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
313
"Nej tack, onkel; jag stannar hos tant Plenty,
det är allt hvad jag duger till, och jag skulle blott
vara i vägen bland alla dessa tramstående menniskor,’"’
svarade Rosa, klippande och qvistande ifrigt bland
blommorna i biblioteket.
Det var en liten anstrykning af bitterhet i hen-
nes röst, och ett moln betäckte hennes panna, hvilket
hennes onkel genast både hörde och såg, och hvars
orsak han till hälften gissade, men han var dock ej
riktigt lugn, förr än han fick ordentligt reda på rätta
förhållandet.
"Tror du, att inte Phebe och Mac skulle bli
glada åt att få se dig?" frågade han och lade ifrån
sig ett bref, hvari Mac gaf en glödande beskrifning
på en konsert, vid hvilken Phebe hade öfverträffat
sig sjelf.
"Jo, men de måtte vara mycket upptagna," sade
Rosa, men ångrade med detsamma, att hon ej kunnat
tiga.
å Rosa teg några minuter och afklippte häftigt.
två vackra geranier med saxen, liksom om hennes
återhållna missnöje måste finna något utlopp. Och
så gjorde den äfven i ord, ty, liksom emot sin vilja
utropade hon häftigt:
"Saken är den, att jag är svartsjuk på dem båda!"
<Bevare oss väl, hvad är nu på färde?" ut-
ropade doktorn, högeligen förvånad.
Rosa satte ifrån sig vabttenkannan och lade bort
saxen samt kom och ställde sig framför honom med
händerna nervöst sammanknutna och” sade, alldeles
så, som hon brukade, då hon som liten flicka kom och
bekände för honom sina missgerningar: RR
"Onkel, jag får lof att öppna mitt hjerta för dig;
ty jag har blifvit mycket afundsjuk, missnöjd och elak
på den sista tiden. Nej, var inte vänlig emot mig
ännu, ty du vet inte, huru litet jag förtjenar det.
Banna mig i stället dugtigt, så att jag lär att inse
huru elak jag är"
Aleott, Rosn. II. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
