- Project Runeberg -  Rosen i blomning /
326

(1877) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

326

tills- man ej. mera kunde upptäcka så mycket som

ett enda damkorn, en fluga från fjolåret eller ens en |

enda liten trådända. Då satte de sig alla ned och
hvilade i ett så rent och oklanderligt hem, att man
knappt vågade röra sig af fruktan att rubba den
ordning och prydlighet som lyste fram ur hvarenda vrå.

Det var emot slutet af April, innan allt detta
var fulländadt, och nu hade karantänen varit hållen
tillräckligt länge för att man ej skulle behöfva frukta
någon smitta. De första varma dagarna inträffade
tidigt, så att onkel Alec kunde våga att återvända
från denna resa, som hade varit så nära att bli hans
sista. Det var alldeles omöjligt att hålla någon enda

af familjens medlemmar borta vid detta vigtiga till- SS

fälle. De samlades ifrån alla håll, oaktadt särskilda
tillsägelser :om motsatsen; ty konvalescenten var ännu
mycket svag och fick ej utsättas för någon stark sin-
nesrörelse. Det var som om vinden hade fört de
glada underrättelserna till onkel Jamie, ty hans far-
tyg inlöpte i hamnen just aftonen före broderns an-
komst. Will och Geordie hade begärt permission på
eget ansvar, Steve skulle ha trotsat hela fakulteten,
om det hade fordrats; och onkel Mac och Archie
sade med en mun: "Åt skogen med alla affärer för
1 dag!"

Tanterna inställde sig naturligtvis alla i sina
högtidsdrägter, hvar och en förmanande alla de andra
att förhålla sig stilla, och hvar och en likväl sladd-
rande och pratande vid minsta anledning. Jamie

var den som hade det allra svårast denna dag, ty

han slets emellan sin önskan att uppföra sig väl och
sitt begär att riktigt af full hals få skrika ut sin
glädje, att få göra kullerbyttor eller jaga i galopp
igenom hela huset, och då och då måste han gå bort
till det aflägsna stallet och ladugården, för att gifva
luft åt sina känslor, till stor förskräckelse för de
ståtliga hästarna och de annars så lugna och väl-
mående korna. -

Men den hvars hjerta var allra fullast var dock
Rosa, der hon gick omkring och satte vårblommor i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosen/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free