Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djupt i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var en usel stuga derinne, golfvet låg
sönderbrutet och snedt, nedtryckt på jorden,
bottensyllar-ne hade nemligen ruttnat af, om der ens funnits några;
det lilla fönstret satt högt på väggen och det spetsigt
sammanllöpande taket var mörkbrunt af röken, som
då och då, vid fuktigt väder eller då nordan låg på,
tog sin väg inåt i stället att gå utåt.
Men oaktadt hela denna stämpel af fattigdom hade
rummet dock något trefligt, det var barradt på
golfvet, en grant flätad krona af halmpipor, gula, röda
och blå, hängde i taket och väggarne pryddes till och
med af taflor, några lindansar-affischer och ett par
vackra karclus-stämplar, af hvilka Tretton stjernor tog
sig alldeles förträffligt ut bredvid Wellington.
Vid spiseln satt en gammal gumma och kardade
och på en pall vid hennes knän en liten flicka, som
sysselsatte sig med att plocka ull åt den gamla.
Gumman småsjöng på en visa, men det mörka,
sammanskrumpna ansigtet förrådde icke glädje,
tvärtom målade sig en liflig oro i hvarje drag; ticltals
upphörde hon med sitt arbete och lyssnade, men
började snart åter sin monotona sång och sin kardning.
Den lilla flickan åter satt der rödblommig och frisk
som en nyutsprucken ros, ty spiselbrasan var likväl
bra varm och ”stekte”, som man säger.
Om man rätt betraktade denna lilla flicka, fick
man se ett par stora, klara, oskyldiga ögon under ett
par penslade fina ögonbryn, en liten vacker näsa och
ett par läppar, som svälde af purpur och helsa. Hon
tänkte säkert på något roligt; ty ett par små gropar
bildade sig på de runda kinderna och hon smålog.
”Vet mormor, jag tycker att den der lille
tomtegubben måtte vara en beskedlig karl och elfvorna,
mormor, som äro så små, så små att de bo i hvilken
springa som helst.”
”Åh, du pratar, inte skall du tala om sådant om
lördagsqvällen”, sade gumman nästan strängt och i
en ton, som föreföll barnet ovanlig; det betraktade
derför den gamla och sprang upp:
”Kors livad ni ser ledsen ut, mormor, ja, mormor
är riktigt ledsen — är kossan sjuk?” Det var näm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
