Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Separatism - Jakob Jakobsson Kärmäki och Catharina Asplund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om läroståndet påminner jag eder allenast detta, att
som j ej hafven löfte af Gud på någon engel, så måsten ]
vara nöjda med menniskor, som alldrig finnas utan synd.
Och behöfven j ej grunda eder salighet på deras lefverne,
utan på deras lära, när de lära Guds ord rätteligen.
Ytterligare vill jag ock nämna litet derom, att j
frukten före att blifvu delaktiga af andras synder. Härutinnan
felen j också på tveggehanda sätt, neml. först tänken j, att
Gud är en sådan Gud, som tillräknar en ogudaktig
menni-skas synd enom gudfruktigan, som alldrid samtyckt till den
ogudaktiges synd. För det andra är o sådana tankar ett
tecken, att man redan tror sig vara bättre än andra, och
följaktligen är det ej mera tecken af andelig fattigdom,
litan heter andelig högfärd, som straffas, Apok. 3: 17. Jag
vill ännu förehålla eder den skada, som härutaf förorsakas,
såväl hos eder sjelfva, som eder nästa. Invärtes hafven j
sjelfva den skadan, att edert hjerta mer och mer förkolnar
till den allmänna församlingens gemenskap. Deremot
öppnas edra hjortan för allehanda lärdomsväder och satans
sållande. Vidare som j menen, att j genom denna afsöndring
kommen uti den rätta christeliga friheten, så fallen j
också småningom, okänbarligen uti fritänkeri, eller den
villfarelsen, att uti religionsmål få tänka, hvad man vill. Och
när man engång inrymmer dessa tankar hos sig, då har
och får djefvulen öppna dörrar för sig, att leda menniskan
bort ifrån all gudomlig sanning, den ena sanningen efter
den andra, och sedan inspy uti hjertat den ena villfarelsen
efter den andra; och hvem då helst skulle komma till eder
med någon fremmande lära, den skullen j hellre tro än oss,
allenast han har afsöndringen till sitt rätta kännetecken;
andras ord och sanningar smaka alldrig sedan mera åt
sådant folk. Märken och betänken, hvad slut detta lärer
taga. Som j nu invärtes störten eder uti en sådan fara, så
hafven j ej mindre skada utvärtes heller, när j medelst
denna afsöndringen sätten eder emot vår christeliga öfverhet
och dess hälsosamma stadgar, dragandes på eder den
olägenhet, sora höga öfverheten finner sig befogad, att låta e-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
