Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Värdinnan, som snart sett sig nöjd på målningen,
passade på, när Landaler lyftade porträttet från bordet, och
aftorkade det sednare, medan han oafvändt hade ögonen
fastade på den vackra bilden.
»Den satans målaren!» mumlade han för sig sjelf,
»men vänta, min gosse, jag ska’ nog ta reda på dina
smygvägar, hvad det lider!»
Porträttet lades tillbaka på sin plats och silkesduken
deröfver, på samma sätt som förut
En halftimme derefter fanns ingen menniska vidare
inne i de båda ungkarlarnes rum, och först emot
skymningen öppnades åter dörren åt förstugan.
Det var Willner, som nu inträdde.
Målaren gick mycket hastigt in i sitt rum, kastade af sig
öfverrocken, tände ett ljus och begaf sig dermed fram till bordet,
der det nyss omförmälda porträttet blifvit placeradt. Han
aflyftade dess omhölje och betraktade några ögonblick med stilla
förtjusning den döda och ändå så lefvande bilden. Men
skyndsamt öfverhöljde han den åter och började nu i stället se om
sin paryr, utbytte arbetsrocken mot en bättre bonjour, jemkade
framför spegeln sin halsklädsel och var sålunda efter en
qvarts besök i sitt rum åter färdig att gå ut. Det hus,
der Willner och hans kamrat logerade, var beläget långt
uppe på Malmskillnadsgatan vid den så kallade
Johannisplan, och den mulna Januariqvällen insvepte redan trakten
i mörker, då målaren gick derifrån. Allt var så tyst och
ödsligt i denna aflägsna stadsdel, och att börja med
förmärktes der ingen vandrare mer än han. Me så snart han
hunnit förbi den öppna platsen närmast Johannis-kyrkan och
gatan åter började smalna utaf, kom åtminstone en
vandrare till i hans väg. Denne steg ut från en portgång,
blott några få ögonblick efter sedan Willner gått der förbi
och följde honom med en viss försigtighet och på föga långt
afstånd. I det dunkel, som nu rådde, kunde det blott
skönjas, att denne andre vandrare var klädd i en fotsid
ytterrock, då långt ifrån modern, och att han på hufvudet bar
mössa. Detta observerade till och med Willner, då han
efter en stunds promenad tyckte sig förmärka att någon gick
bakom honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
