Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
också vanligen hos menniskorna större eller mindre
vexlingar. Åtminstone var detta, i ej obetydlig mån, förhållandet
med både Willner och den unga Anna. Hos den sednare
hade ända från barndomen en lugn glädtighet varit det
mest framstående draget; men denna började nu så
småningom gifva vika för ett öfvervägande allvar, hvilket hade ondt
om löjen, utan att derföre någonsin springa öfver i den
obehagliga skärpa, som vi så ofta finna hos personer, de
der, af en eller annan anledning, sagt glädjen farväl.
Målaren, som vid början af sin bekantskap med Anna, och
ännu inpå våren, visat ett lynne både jemnare och gladare
än någonsin — äfven han syntes frampå sommaren ha
skiftat sinnelag, och var nu, till och med hos sin käresta, ofta
uppbrusande och orolig. Likväl förmärktes, åtminstone för
den öfriga verlden, ännu intet tecken till söndring mellan
de unga; de voro nu tvärtom allt oftare och oftare
tillsammans; och de träffades härvid icke allenast inne hos fru
Alin, utan gjorde också med hvarandra små utflykter, än till
de närmast belägna ängsmarkerna, än på den föga aflägsna
Årsta-viken, hvars sköna strandbygd på södra sidan då
erhöll mer än ett besök. Men ehuru de inför andra sålunda
syntes närmare förenta än någonsin, märkte dock Anna,
huru hennes älskling, vid minsta anledning till missnöje,
visade sig på det högsta lättretlig, och ofta, till och med
utan något skäl, blef drömmande och tankspridd vid
tillfållen, då han eljest visat ett alldeles motsatt lynne.
Detta gaf Anna akt på; men Willner, å sin sida, kunde hos
henne ej förmärka annat än den mest tillitsfulla och varma
qvinlighet. De smärtans tårar, hon mer än en gång gjöt efter
skiljsmessan från honom, föllo osedda i nattens dunkel, osedda
— åtminstone af hvarje menskligt öga. Så kom Augusti
månad; men ännu yttrade sig intet tecken till någon
förändring, hvilken kunde båda en återgång till den lyckligare
sinnesstämning, som till en början varit rådande hos de
unga.
Det var förunderligt, att Willner, äfven om han hos
Anna upptäckt fel, som andra ej funnit, kunde hafva anspråk
på hennes fullkomliga ofelbarhet och i och med detsamma
förgäta, att äfven hon ej var annat än en svag menniska;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
