Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Politiken och presidentvalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
de delegerade, deras suppleanter och familjer, som
medfölja utan även andra intresserade partimedlemmar,
likaledes med familjer. Har man icke uträttat något annat, har
man åtminstone gjort en lustresa och stiftat en mängd
nya bekantskaper. Detta är naturligtvis icke utan sin
betydelse i ett vidsträckt land som Förenta staterna.
Konventen ha därför för den amerikanska nationens
sammanhållning i viss mån samma uppgift som de stora spelen
en gång hade i det gamla Grekland.
För att få en föreställning om ett nationalkonvent kan
det. vara av intresse att veta, att det består av över 1,000
medlemmar, var och en dessutom med en suppleant. Varje
stat sänder dubbla antalet mot antalet representanter i
elektorsförsamlingen; New-Yorkdelegationen består alltså
av 90 medlemmar och blir därför liksom i
elektorsförsamlingen den starkaste. Tammany Halls ledare, mr
Murphy, är bland demokraterna en av de mest
uppmärK-sammade figurerna.. Var -och en förstår, att en sådan
jätteförsamling knappast kan besluta och omöjligen kan
överlägga. Skulle den också vilja det sistnämnda, skulle
den icke kunna det av ett annat skäl. På det flaggprydda
galleriet sitta nämligen åskådare, som räknas till över
10,000, och de sitta där icke bara för att se på. De ha
icke rösträtt, men ingen förnekar dem att begagna den
röst, Vår Herre givit dem.
I sitt arbete The Congressional Government framhåller
Wilson icke utan en viss underton av ironi, att om det
republikanska konventet 1860 icke samlats i Chicago, så
hade det nominerat mr Seward och icke Abraham
Lincoln. Seward var den mest framstående och mest synlige
mannen inom konventet, men på läktaren sutto Lincolns
ivrigaste och våldsammaste anhängare och förespråkare.
Hans managers sörjde för att gallerierna voro
vederbörligen besatta med personer, som varje gång hans namn
nämndes hurrade och skreko, så att väggarna skakade och
Lincoln till slut valdes. Precis detsamma hände Wilson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
