Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Önnemo by - 6. Fars Brunte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satt Måns, såsom överens kommet var, inne i stugan på
Backgården för att se, hur den färden skulle avlöpa.
Så snart Backgården kom i sikte, började Brunte spetsa
öronen.
»Så ja, gossen lilla, inte ska du bry dig om att vara
rädd, inte», sade Anders. Han sade det med en helt lugn
och glad och vänlig stämma. Brunte begrep strax, att den,
som nu körde honom, inte ville honom något ont.
Han blev lite lugnare. Men inte kunde han på en gång
komma ifrån sin rädsla för denna plats. Han började att
konstra litet.
Och Måns, som stod inne i stugan och såg på, log för
sig själv.
»Jo, nu får Anders pröva på», tänkte han.
Men nu började Anders sjunga en visa — en stillsam
liten visa med en vacker melodi. Sången gjorde Brunte
helt lugn. Och så travade han på utan ett enda språng åt
sidan.
Efter en stund vände Anders om och körde på nylt
förbi Backgården. Och åter gick det lyckligt.
Han körde till Mellangärden och ställde in Brunte i
hans spilta. På väg därifrån mötte han Måns, som kom
hem.
»Ja, ta hästen dul» sade Måns i en något misslynt
ton. »Men nog är hundra kronor ett riktigt rövar-pris
för en så präktig häst.»
»Den är mera värd för mig», medgav Anders. »Men
för dig är han inte värd det en gång, eftersom du rakt
inte har någon nytta av honom.»
Nå, det erkände Måns också.
Några dagar senare begav sig Måns till marknaden
och köpte sig en ny unghäst, en som var gul och hade
en svart stånd-man och hette Pärlan.
Men då han nu sett, huru Anders redan fått en snäll
och lydig häst av Brunte, tog han lärdom av denne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
