Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Önnemo by - 8. Söndags-morgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var liksom något särskilt högtidligt med
söndagsmorgonen redan med det, att man då åt frukost alla
tillsammans. Annars åto far och Gustav för sig, de som gingo
tidigt ut i arbete. En stund senare fingo de barn, som
skulle i skolan, sin välling. Och först sedan de gått, med
sina smörgåsar i ränseln, gav mor sig tid att äta. Då
hade hon vanligen sällskap av gamlamor och av
Lill-Olle, som förut travat omkring med sin trähäst och
med en skorpa, som han fått att bita på. Men nu satt
man allihop på tre sidor omkring det stora slag-bordet och
åt i godan ro, far och mor, farmor och barnen och drängen
och pigan. Och sedan man spisat sill och potatis, fingo alla
en tår kaffe i de blåblommiga porslins-kopparna. Barnen
också, eftersom det var söndag. Och därtill fick man en
stor, skön vetekringla, beströdd med socker och kanel.
När frukosten var slutad, dukade flickorna av. Men
mor och far gingo ut och satte sig på förstu-kvisten. Och
det var nu något märkligt, tyckte alltid barnen, att se mor
sitta med händerna i kors och vila sig.
Det ringer till kyrko-gång.
Nu började det ringa i kyrk klockan. Klara, klingande
buros ljuden hän över nejden. När det, såsom nu, var
stilla, klar luft, kunde man också från fjärran höra en
annan klocka, som svarade. Det var från grann-socknens
kyrka. Och man visste, att i den stunden ljödo klockorna
över hela landet och sjöngo sin maning till en var av dess
inbyggare: Kom ihåg, att du lever icke blott för detta liv!
Kom ihåg, att där är ansvar med allt, vad du gör och
låter! Kom ihåg, att Gud ser dig! Kom ihåg, att Gud är
kärleken! Kom ihåg att lyfta ditt hjärta i bön till Gud
för att av honom få kraft och god vilja!
Klockorna tystnade. Men ännu darrade luften av deras
klang.
»Nu kan det vara tid att spänna för», sade far. »Vi
tar Brunte i dag, Gustav. Han är spak nog nu-mera att
tas till kyrkhäst.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
