Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Önnemo by - 8. Söndags-morgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Egentligen är det inte så lång väg emellan Önnemo by
och Önnemo kyrka, att man inte mycket väl kan gå. Men
far tyckte det, att mor hade så mycket att gå och syssla
med om vardagarna, så hon kunde gärna få det litet
bekvämt om söndagen. För gamlamor var det ju också
skönt att få åka. Och för barnen var det ett stort nöje.
Och så satte fader Anders sig upp på främsta sätet för
att själv köra. Bredvid honom satt gamlamor. Men på
bakre sätet stuvade mor och flickorna ihop sig, medan
Olle satt i farmors knä. Gustav och Sven fingo gå till
fots och likaså Pelle och Maja.
På kyrkvallen.
När man kom fram till kyrkan, blev Brunte spänd från
kärran och tjudrad vid ett träd å kyrkvallen. Omkring
honom stodo sju, åtta andra hästar. Och medan allt folket
gick in i kyrkan, gjorde Brunte bekantskap med
grann-hästarna. Ja, ett par av dem kände han ju förut från den
tid han varit på Mellangärden. Men på den tiden hade
han aldrig varit betrodd med att få trava till kyrkan. Så
att här var allt nytt för honom.
»Det är ett skönt väder i dag», sade gamla Bläsan från
Mellangärden. »Men förra söndagen regnade det svårt.
Så att då var det gott att få stå inne i kyrk-stallet.»
»Var är det?» frågade Brunte.
»Den där röda längan, förstås», svarade Bläsan.
Och då såg Brunte, var det var.
Det var präktigt bete här ute på kyrkvallen. Och skugga
hade man under ett par stora lindeträd. Det var verkligen
riktigt nöjsamt, såsom Blända sagt, att vara på kyrkfärd.
Nu började det brusa och dåna inifrån kyrkan.
Brunte spetsade öronen. Det lät, som när vinden brusar
inne i en stor furu-skog. Det var orgeln, som spelade, och
folket, som sjöng. Men det förstod inte Brunte.
Efter en stund öppnades kyrkdörrarna, och
människorna strömmade ut igen. Genom de öppna dörrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
