- Project Runeberg -  Hem och hembygd / I Önnemo. Andra skolåret /
62

(1912) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Önnemo by - 16. Om Önnemo by och Önnemo socken - 17. Tomma ax och tomma tunnor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mo reser ut i den stora, vida, undersamma världen, plägar
det inte dröja länge, förrän han börjar längta hem. Och
då tänker han, att borta kan väl vara bra, men hemma i
Önnemo, där är det ändå allra bäst.

17. Tomma ax och tomma tunnor.

1.

Fader Anders var på väg ned till stationen. Hans
son Sven gick med honom. De gingo förbi det stora
Sör-gårds-gärdet, där i år var sått vete. Det led mot hösten,
och axen voro mogna och tunga. Därför böjde de sig
något nedåt. Men somliga ax stodo helt raka.

»Se, vad de där axen står höga och stolta!» sade Sven.

»Ja», sade fader Anders. »Men tag ett av de där axen
och gnugga sönder det, så ska du få se, varför det bär sitt
huvud så högt.»

Sven gjorde så. När han gnuggade sönder axet, fann
han, att det var ingen kärna däri.

»Ja, de är tomma, de där axen, som ser så stolta ut».,
sade fader Anders. »Det är på samma sätt med många
människor. Träffar man på någon, som ser riktigt
högfärdig ut, så kan man nästan gissa, att det är rätt tomt
inom honom: tomt i hans huvud och tomt i hans hjärta.»

2.

En stund senare voro fader Anders och Sven nere vid
stationen. Då de gingo förbi handlanden Lindströms gård,
sågo de en karl rulla en tunna över gården.

»Vad den ramlar och skramlar, den tunnan!» sade
Sven.

»Ja», sade fader Anders, »det är, för att den är tom.
Det finns just ett gammalt ordstäv, som säger: Tomma
tunnor skramlar mest. Och meningen med det ordstävet
är, att de människor, som gärna skryter och skrävlar, de
har just inga tankar inom sig. De liknar just axen vi nyss
såg, som saknade kärna.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 18:25:53 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/amrhoh/onnemo/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free