- Project Runeberg -  Hem och hembygd / I Önnemo. Andra skolåret /
92

(1912) [MARC] Author: Anna Maria Roos With: Brita Ellström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Höst - 35. På Norrvalla

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ja, Ingrid hade ju läst om henne. Men lilla Elna,
som bara var fyra år, hade inte hört om henne. Hon
tyckte det lät, som om det kunde bli en saga av, lyfte på
huvudet och frågade: »Vem var det, mor?»

»Det var en god och vis svensk kvinna, som levde
för många hundra år sedan», sade mor. »Folket kallade
henne helig, och det berättades, att hon före sin död skulle
ha bett till Gud, att detta land, där vintern är så lång,
varje höst måtte få några riktigt ljuvliga solskensdagar
såsom ett sista avsked från sommaren, innan kylan och
mörkret kommer. Och det troddes, att Gud hört hennes
bön, och man var viss om, att de dagarna skulle komma
vart år just omkring den dag, som är ägnad åt Birgittas
minne. Om ni slår upp i almanackan, så ska ni finna,
att det i dag, den sjunde oktober, just är Birgittas dag.»

Där kom kusken Larsson gående över gården med en
stor svart väska i handen. Han hade varit nere vid
stationen och hämtat posten. Ingrid fick springa in och
hämta nyckeln i fars rum, och så öppnade fru Berg väskan.
Där fanns bara ett brev till henne själv.

»Det är från faster Henny», sade hon.

»Kommer inte faster hit snart?» frågade Ingrid.

»Jo, faster kommer i morgon», sade fru Berg, då hon
läst brevet.

»Det var roligt», utbrast Ingrid.

»Det var livat», sade Arvid. »Jag vill köra ner till
stationen och hämta faster.»

»Nu får vi höra många roliga sagor», sade Gunnar.

Och lilla Elna sade efter honom. »Nu får vi höra
många, många sagor.»

»Ja, faster, hon kan berätta sagor», sade mor. »Men
nu, Ingrid, måste vi bära in de här päronen i köket.
Kristin har nog sockerlagen färdig, tänker jag.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 22 00:30:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amrhoh/onnemo/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free