Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Höst - 35. På Norrvalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arvid och Ingrid hade var sitt land, som de själva besått
och ansat. Och nu måste faster riktigt beundra, hur de
där hade fått plats med allt möjligt. Arvid hade dill och
persilja och ärtor och bönor och en hel hop lejongap och
astrar och därtill två ståtliga solrosor, vilka ännu stodo
sig präktigt mot nattfrosterna. Och Ingrid hade sallad och
blomkål och några gurkor och en massa av mörka penséer
och doftande reseda samt några klarröda nejlikor.
»Faster måste se på mitt land också», ropade lilla Elna
och drog faster av alla krafter i kjolen.
Och Gunnar yrkade på detsamma: »Faster måste se
på mitt landi»
Gunnar och Elna hade var sitt lilla land med morötter
och ringblommor. Men det var bara här och där, som det
växte något, ty barnen hade ej kunnat låta bli att påta
i jorden emellanåt för att se efter, hur fröna grodde.
Sedan måste ju faster ned till sjöstranden för att se
på den nya roddbåten. Och så skulle faster se på den
stenen, under vilken en vessla bodde, och på den busken,
där det fanns ett fågelbo. Det var förstås tomt nu, det
lilla boet, men i somras hade där legat fem små gula
ungar med svarta ögon och ständigt gapande munnar.
Dem hade barnen matat allt emellanåt med mjukt bröd.
En gång ville lilla Elna lära dem att äta hårt bröd, som
hon betat sönder helt smått. Men det gick inte.
Fågelungarna ville inte ta det. De öppnade sina stora gap och
pepo och skreko efter mat, men låtsades alls inte om det
hårda bröd, som låg på kanten av boet.
Då klagade lilla Elna för mor.
»Mor, det är ena bortskämda ungar, som den där
fågeln har, de vill inte äta hårt bröd.»
Mor måste förklara för lilla Elna, att de små
fågelungarna kände nog på sig, vad de utan skada kunde äta.
Ja, allt detta berättade nu barnen för faster. Och
efter middagen måste faster ut för att se på, hur
igelkotten kom fram och drack sin mjölk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
