Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Ur faster Hennys visbok - 49. Mina och Stina - 50. Den underbara kakan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De gingo till bäcken
att gnida på fläcken.
De lade sig neder,
det fanns inga räcken.
De började gnida
och tvätta och vrida,
de lågo på stranden
sida vid sida.
Med vatten de stänka
och utåt sig jämka —
så ramlade de i,
som ni nog kunna tänka.
Och pappa sprang dit
i mjölnartröja vit,
och mamma hon sprang
från sitt kaffe på bit.
Och pappa dem tog,
och mamma dem drog,
så Mina och Stina
de räddades nog.
De stodo på strand,
från kläderna det rann,
de tittade tysta
uppå varann.
»Jo, nu, kära Mina,
De började stamma:
»Ack, pappa! Ack, mamma!» och nu, kära Stina»,
De gräto och skreko: så sa’ deras mamma,
»Kom hit med detsammaI» »nu ä* ni just fina!»
»Hå hå, kära små,
ja, nu få ni gå
till kvarnen», sa’ pappa,
»och ömsa var trå’ I»
50. Den underbara kakan.
Gumman skulle baka,
bakade en kaka,
grannas-moror skulle dit och smaka.
Gummorna i rad
ville inte sta’:
»Inte ska väl jag gå fram och ta!»
Moran hon fick truga,
sno omkring i stuga,
springa runt och niga jämt och buga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
