Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Jul - 51. Röd-Maja och Gul-Maja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hon ska heta Maja», förklarade Bo ögonblickligen med
stor bestämdhet.
Maja blev lilla Bos käraste leksak. Han hade henne
med sig i sängen, när han sov, han släpade henne med
sig, när han var ute och gick, och han kunde sitta och
prata med henne långa stunder. Snart nog började Maja
se rätt illa medfaren ut. Den röda färgen var borta
fläckvis, och några av hennes små runda, svarta knappar voro
till hälften utplånade. Men Bo älskade henne inte mindre
för det.
När nästa jul nalkades, frågade mamma en dag sin
lilla pys:
»Nå, lilla Bo, vad vill du allra helst ha till julklapp?»
»En ny Maja», svarade Bo strax.
»Jaså, börjar du tycka, att din gamla Maja är bra
ful nu?»
»Nej», sade Bo, »Maja är vacker, men Maja vill ha
sällskap.»
Så kom julaftonen, och Bo fick en ny trädocka från
julmarknaden, en som var gul för omväxlingens skull.
»Vad ska hon heta?» frågade syster Tora.
»Hon ska heta Maja», svarade lilla Bo med sin trygga
stämma.
»Men din gamla docka heter ju också Maja. Man ska
väl kunna skilja dem åt.»
»Den nya ska också heta Maja», vidhöll lilla Bo med
orubblig envishet.
Och så fick man skilja på de båda Majorna genom att
kalla den ena för Röd-Maja och den andra för Gul-Maja.
Röd-Maja och Gul-Maja kommo väl överens. De voro
ju också alldeles lika med sina små svarta ögon, som sågo
ut som pepparkorn, och med raka, svarvade armar, som
hängde stelt ned utmed sidan.
Många gånger dansade Tora och Bo med dem,
hållande dem i de styva armarna, vilka aldrig släppte sitt tag
i kjolen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
