Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Jul - 51. Röd-Maja och Gul-Maja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade varit mycket vackert och högtidligt. De hade tågat
i en rad, bärande fågeln, som var nedlagd i en
cigarrlåda, under det de sjöngo: »Glad såsom fågeln.» Den
sången passade så bra för tillfället, tyckte de. Torsten
och Sven kände sig helt tilltalade av tanken på att åter
få vara med om en sådan högtidlighet, och även lilla
Bo blev hågad för saken, när stora bror bad honom om
tillåtelse att få ställa till en storartad begravning för hans
docka. Tora bad dem låta Maja leva, men det hjälpte inte,
saken blev beslutad.
Man tågade av i gåsmarsch: främst Bo, bärande
Röd-Maja, så Torsten med en spade, så Sven, som av alla
krafter slog på en liten leksakstrumma, och sist Tora,
som bar en blomsterkrans. Uppe i tallbacken, där man
gjorde halt, grävde Torsten en grav, och Bo stoppade ned
Röd-Maja. Så skottades jorden igen, och man sjöng åter
»Glad såsom fågeln», fast den inte passade riktigt så
bra nu.
Men några dagar senare greps lilla Bo av ånger över,
vad han gjort, och av saknad efter sin Röd-Maja. Tora,
som fick del av hans samvetskval, utropade genast glad:
»Då går vi och gräver upp Maja igen.»
Och så begåvo sig Tora och Bo till tallbacken och
begynte gräva. De trodde, att de visste på pricken, var
Röd-Maja blivit begraven, men det befanns, att det icke
var så lätt att få tag på just den rätta platsen. De grävde
och grävde, men ingen Maja hittade de. Så kommo några
regniga dagar, då man ej kunde gräva, och så flyttade
barnen åter in till staden.
Röd-Maja kommer igen.
En dag fram på hösten, då snön föll i stora flingor,
stod lilla Bo vid fönstret och grät.
»Jag tänker på stackars Röd-Maja», snyftade han.
»Tänk, så kallt hon har det nere i jorden. Och så snöar
det på henne också!» Och även Tora började gråta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
