Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Jul - 53. Julgranen - 54. Jul i Sörgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Må vi ock i glam och glans
bära allvar inne!
Må vi under fröjd och dans
fasthet ha i sinne!
Käckt vårt mod,
glad vår lek,
varmt vårt blod,
fritt från svek!
Stadigt mitt i blossens krans
klara stjärnan brinne!
54. Jul i Sörgården.
Julgranen.
Det hade snöat i ett par dagar, men själva julaftonen
gick in med strålande klart väder.
»Nu ska jag ut och hugga julgran», sade Gustav och
grep yxan. »Kommer du med, Sven?»
Det var en fråga, det. Sven tog gladeligen sin kälke
och följde med stora bror ut i skogen.
Vad det var vackert i skogen! Trädens grenar voro
höljda av snö, och solen, som stod röd ovanom
skogskanten, sände långa, glittrande strålar in över den vita,
gnistrande marken.
»Den här blir bra», sade Gustav, i det han stannade
framför en rak och välvuxen liten gran.
Så ljödo yxhugg i den tysta skogen. Några röda
domherrar flögo upp, skrämda av ljuden. Den lilla granen föll.
Sven lade den på sin kälke, och de båda bröderna begåvo
sig hemåt igen.
I vedboden låg en julgransfot kvar sedan förra julen.
Gustav tog reda på den, passade in den nya granen i den
och bar så in den i kammaren. Där brukade alltid
julgranen stå, mitt på golvet.
»Nu får ni klä granen, flickor», sade mor Anna, som
hade bråttom med andra sysslor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
