- Project Runeberg -  Hem och hembygd / I Önnemo. Andra skolåret /
135

(1912) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Jul - 54. Jul i Sörgården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

av allt att få höra vänliga ord emellanåt. Då vill man
dessemellan gärna sträva och arbeta av alla sina krafter.

Djuren kunna höra varandras röster genom de små
gluggarna uppe vid taket, som förbinda stall och
fähus, hönshus och fårkätte. Brunte kan mycket väl
höra, vad tuppen säger till den lilla hönan Spräcklig,
och Majros hör nog, vad Ulrik och Ulrika säga till
varandra. Och alla djuren känna sig vara goda kamrater,
som gärna vilja hålla fred med varandra och gärna vilja
göra, vad de kunna, för Sörgården och dess inbyggare.

Nattens timmar skrida hän. Men långt innan det
börjat gry, blir det åter rörelse i gården. Pelle är den,
som först vaknar. Han kan konsten att vakna på den tid
han själv vill, och han har lovat att väcka de andra i
tid till julottan. Och sedan alla i gården blivit väckta och
börjat i hast kläda på sig, går Pelle ned i stallet, ryktar
Brunte och Blända, ger dem lite nytt foder och börjar så
sela på dem.

»Kom, Pelle, och få lite kaffe I» ropar Maja i dörren.

Och Pelle går upp och dricker sitt kaffe. Under tiden
leder Gustav ut Brunte och Blända och spänner dem för
släden. Och på den packa de nu ihop sig allesamman:
far och mor, gamlamor och barnen och Maja-tösen. Endast
Pelle blir hemma för att vakta gården.

Det är far själv, som kör. Och Brunte och Blända
trava raskt framåt med klingande bjällror på bogträna.
Stjärnorna tindra, och snön är vit, så det är alls inte
svårt att se vägen, fast det ännu är natt. Och i alla stugor
brinner det ljus i fönstren — klara, vänliga ljus, som
tyckas vilja bringa samma hälsning, som djuren sade till
varann under natten: Vi ska alla vara goda kamrater,
vi ska alla hjälpa varann på vägen, så gott vi kunna.

Nu pinglar det av bjällror från alla håll. Och när
inan nalkas kyrkan, nr vars fönster det lyser så vackert,
märker man, att så gott som alla människor från hela
socknen ha kommit för att fira julotta. Där äro ett par

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:12:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amrhoh/onnemo/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free