Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Jul - 55. Trettondagsafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och alla skrattade på nytt. Och far själv, som satt
i pinnsoffan och såg på dansen, log och sade:
»Nu hittade du nog rätt, Lill-Olle. Mor är nog din
allra käraste.»
Och så gick dansen igen under bron, som nu åter
lyfts i höjden. Och alla sjöngo:
Mor hon tog sin knyppeldyna,
satte sig invid fönstret,
tänkte mera på lilla Olle,
än hon tänkte på mönstret.
Hå, hå, du Olle lilla,
hå, hå, du mora lilla,
jag är din,
och du är min,
så länge kärleken varar.
När man hållit på en stund med denna leken, bytte
man om och lekte »Jungfrun, hon går i ringen».
Åter tog man i ring. Men inne i ringen gick nu Karin
med ett rött band i handen, och utanför ringen stod Bängt
i Mellangärden. Och medan dansen gick, sjöng man:
Jungfrun, hon går i ringen med röda gullband,
dem knyter hon kring den kärastes hand.
Medan den första raden sjöngs, gingo Karin och Bängt
emot varandra. Och under det att den andra raden sjöngs,
knöt Karin det röda bandet om Bängts handlove.
Då sjöng Bängt och alla med honom:
Å, kära du lilla jungfru, knyt inte så hårt!
Jag ämnar inte rymma bort.
Då lossade Karin på bandet. Men nu märktes det,
att bandet hade nog behövts. Ty i detsamma Bängt blev
fri, sprang han sin kos. Härunder sjöng man:
Och jungfrun, hon går och lossar de röda gullband.
Så hastigt gossen åt skogen försvann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
