- Project Runeberg -  Hem och hembygd / I Önnemo. Andra skolåret /
154

(1912) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Vinter - 58. Lena i Grantorpet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

58. Lena i Grantorpet.

På kälkbacken.

Det var kälkbackslov, det var klart väder och snö
på marken. Alla barnen i byn voro ute och åkte kälke.

En präktig backe hade de, just där vägen svängde
av åt kyrkan. Och de åkte och välte i diket ibland och
skrattade, så att de kiknade, när de stego upp igen och
skakade av sig snön. Det skulle inte varit lätt, för en
som stod och såg på, att avgöra, vilket de tyckte var
roligast: att åka eller att välta.

Men det var bara en, som stod och såg på, och hon
funderade nog inte över den saken. Det var lilla Lena
från Grantorpet. Hon stod uppe på backens krön, insvept
i en trasig schal. Hon stampade med fotterna för att
hålla sig varm och såg på, hur de andra åkte. Själv
hade hon ingen kälke, och hon tyckte inte hon kunde be
de andra att få låna en. Grantorpet låg för sig självt uppe
i skogen, och hon hade inte börjat skolan än, för hon var
bara sex år, därför kände hon inte just de andra barnen.

De båda Sörgårdsflickorna hade en kälke tillsammans,
och på den fingo de gott rum båda två.

»Den flickan, som står där, hon skulle nog gärna
vilja åka lite», sade Greta.

»Ska vi låta henne åka ett tag?» föreslog Karin. »Jag
ska vänta, om du tar henne med.»

»Kanske du vill åka lite?» frågade Greta.

Lena sken upp av glädje.

»Ja då, det vill jag visst», sade hon.

Och så satte hon sig på kälken framför Greta och
skrek till av fröjd, när det bar i väg. Och när de sen
kommo till det stora guppet, skrek hon om igen: »Nej,
vad detta var roligt 1»

När de kommo ned, bad hon ivrigt att få draga upp
kälken. Det fick hon göra, och hennes ögon strålade, då
hon gick och drog den uppför backen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 18:25:53 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/amrhoh/onnemo/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free