Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Vinter - 69. Snöbollskrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fingo väl resa sig upp igen. Men Sven, han blev
liggande.
Erland böjde sig ned och frågade: »Hur är det med
dig, Sven?»
Sven svarade inte. Och Erland märkte nu, att det
droppade blod från hans panna.
Det här har inte en vanlig snöboll kunnat göra, tänkte
Erland. Han såg efter och fann isstycket, som låg bredvid
Sven.
Erland vände sig hastigt till Johan och talade om för
honom, vad som hänt.
Johan höjde sin hand.
»Striden må upphöra!» ropade han.
»Ger du dig?» frågade Frans seger-stolt.
»Visst inte», sade Johan. »Men här har hänt något.
Sven har blivit illa träffad av en isboll. Det är tarvligt
och gement att kasta sådana bollar. Och om sådant sker
här en gång till, vill jag inte vara med längre.»
Önnemohultarna sågo smått skamsna ut. Bypojkarna
flockade sig kring Sven. Han låg helt blek med det röda såret
i pannan. Erland höll på att gnida hans händer med snö.
Nu slog Sven upp ögonen.
»Vad är det?» mumlade han med ett förvirrat uttryck.
Så reste han sig, först i sittande ställning, och steg sedan
upp.
Nå, det tycktes inte vara något farligt med honom.
Men man hade i alla fall ej lust att fortsätta leken längre.
»Jag skulle ändå gärna vilja veta, vem som kastade
den där bollen», sade Johan.
»Det är väl ingenting att göra en sådan affär om», sade
Frans buttert.
»Å jo», sade Johan. »För om den träffat bara lite
längre ner, så hade Sven säkert mist synen på ena ögat.»
Pojkarna gingo hemåt i den tilltagande skymningen.
Då man kom till det vägskälet, där Önnemohultspojkarna
skulle taga av, sade Sven med låg röst till Frans:
11. — I önnemo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>