Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Vinter - 60. På isen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag tyckte det var bäst att bära hit honom», sade
mor Anna, »eftersom det var närmast hit. Det är allt
bäst att ta ihop med honom genast.»
Mor Anna hade lärt sig, hur man skulle bära sig åt
med folk, som legat i vattnet och blivit medvetslösa. Sedan
Bängt blivit avklädd, rullades han och gneds. Och så
gjorde man rörelser med hans armar för att få luft ned i
lungorna.
Efter en stund märktes det, huru livet återvände.
Han började andas svagt. Mor Anna öppnade hans mun
och hällde ned lite varm mjölk.
Då man var fullt säker på, att Bängt var utom all fara,
begav sig mor Anna till Mellangärden för att underrätta
Bängts föräldrar och säga dem, att de kunde komma och
hämta sin pojke påföljande dag. För i natt var det nog
bäst, att han förblev, där han var.
Hurra, för duktiga pojkar!
Några dagar därefter kom kyrkoherden gående till
skolan. Det var i frukostlovet, och barnen lekte i spridda
flockar ute i backarna. Läraren, han som brukade spela
orgeln i kyrkan om söndagarna, gick av och an på
gården. Han kom emot kyrkoherden och hälsade.
»Ja, i dag kommer jag inte för att höra på någon
lektion», sade kyrkoherden. »Jag ville bara tacka Johan
och Sven.»
Läraren ropade på de båda gossarna.
»Kyrkoherden vill hälsa på er», sade han.
Kyrkoherden skakade hand med Johan.
»Du har visat dig både modig och rådig», sade han.
»Du har visat dig vara en pojke med hjärtat på rätta
stället. Jag hoppas, att du alltid skall förbliva sådan. Då
blir du till en heder för hela socknen. Tack ska du ha,
Johan I»
Så vände kyrkoherden sig till Sven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
